Bittersweet memories

Oh well det känns ganska självklart att ju närmre det kommer ju svårare och samtidigt roligare blir det. Jag har nog aldrig vart så taggad över nåt i hela mitt liv som flytten till LA om två månader, men samtidigt är det jävligt tufft och läskigt. Förra helgen va det sista föreställningen med JAM för mig och precis som den lilla tjej jag är stod jag med jordens tårar i ögonen och värre blev det när Jaana står och har svårt att prata för att hon också gråter! Barnen grät o vi grät. Jobbigt moment och det känns kanske inte som så mycket bättre att jag vet att det kommer komma fler ännu jobbigare såna moments. På fredag om en vecka blir det att säga hejdå till alla fantastiska elever på Kringlaskolan och hur det ska gå kan ju någon vänlig själ tala om för mig för jag vill fan inte! Och vännerna och familjen ska vi inte tala om!
Har haft sjukt jobbigt med en person som känns som en av de värsta att lämna. Det blir lite värre när man inte vet om personen kommer finnas kvar i ens liv, men fick ett fantastiskt svar på det igår vilket undelättade det hela! Thank god for loveable people like you